Veterinären x 2

Bah, det verkar som att ju mer ledig tid jag har desto mindre hinner jag med ;) Kakmonstret har i alla fall lyckats med bedriften att besöka veterinären två gånger på en vecka, den lilla olyckan! Hon började förförra tisdagen med att försöka äta ett bi och blev stucken på näbben. Aj. Lärde hon sig något av detta? Nix, surrande saker i buskarna är fortfarande superintressanta ;) 

Senare samma dag skulle hon jaga Tetris uppför en trapp, glömmer bort det lilla faktumet att hon överhuvudtaget aldrig tagit sig upp i en trapp och slår i hög fart i mot en trappkant. Aj, aj. Hemskt halt valp. Hemskt orolig matte. Då hon fortfarande haltade dagen efter började jag ringa runt till veterinärerna som håller till i krokarna men fick inget napp. I likhet med människovården var det ont om personal och dåligt med tider till en halt liten valp, kanske nästa vecka att jag kunde få komma in. 

I valet mellan att åka in på jourtid till Falun eller Ultuna och att avvakta hemma så valde vi att stanna hemma. Kakan sa inte flaska när vi klämde igenom henne och ville mer än gärna spöa på syrran och härja runt så jag antog/hoppades att inga ben var brutna... 

På torsdagsmorgonen började jag ringa runt igen och lyckades få tid på en gång, hos en lokal veterinär med privatklinik hemma på den egna gården. Efter lite kringelkrokar lyckades jag ta mig dit och Kakan blev till slut igenomklämd av ett proffs. Det veterinären kunde hitta var en svullen och värkig högertå på högertassen, inga lösa benbitar eller tecken på att något var brutet utan antagligen en stukning eller på sin höjd en liten spricka. Jag kunde andas ut, betala och påbörja nästa utmaning; Att hålla valpen lugn och vila den mycket. Ge metacam som smärtlindring. Gärna linda, om det gick *hysteriskt skratt*. Dom små tassbandagen satt väl på två minuter i stöten så det projektet fick läggas ner. Veckan överlevdes, mycket tack vare en pinsamt hög andel tuggbensmutor och med några små hysteriska utbrott från både matte och valp.  

Stor-palt och lill-palt <3 Vila var det.

Nu i torsdags var det återbesök och vaccination som gällde, Kakan har ju gått och hunnit bli 12 veckor! Tån var ovärkig och sprutan gick plättlätt. När det skulle kikas på tänder däremot väcktes varulven i valpen... Hantering var det visst ja... Kloklippningen har gått 15 steg bakåt känns det som i samband med den här cirkusen, men jag nöter med gos och mutor och hoppas att det lossnar snart. Och att det dröjer länge, länge tills vi behöver besöka veterinären igen.