Gosegrisar

Ibland kommer Tetris inzoomandes i 150 knyck och tacklar valpen så att den flyger all världens väg helt oprovocerat och ibland biter Kakan sin storasyster så hon både skriker och blöder bara för att.  Men för det mesta är det såhär, två små corgisar som älskar att ligga sked och kura och blir lite putta när matten kommer kuttrandes med kameran i högsta hugg ^^

Vi plaskar och lever

En värmebölja slog till sent i augusti och vi lärde börja ta igen en massa badande som inte har blivit av i sommar. Corgisarna simmar, dom har faktiskt inte så mycket till val eftersom det går väldans fort innan dom inte bottnar . 

Men det är väl inte med någon större förtjusning, i alla fall inte från Tetris sida. Hon simmar mest ut för att se till att jag och husse inte dränker oss, speciellt husse är inte betrodd med att klara sig själv på annat än knädjupt vatten.

Dom har väldigt olika päls har jag märkt. Tetris som har kort och tät päls blir inte blöt i första taget men när det väl har trängt in under täckhåren tar det en smärre evighet att torka, även om vi hjälper till med handdukar. Kakans är lite mjukare, längre och fluffigare, hon blir genomblöt på en gång men å andra sidan så behöver hon i princip bara skaka på sig för att vara helt torr igen. Det är faktiskt ganska häftigt att se hur svansen går från pinnsmal råttsvans till glamfluffig i en elegant genomskakning ;)

Tetan har börjat hitta formen igen, även om hon fortfarande ibland har lite mjölk. Det här är den segaste skendräktighet jag har varit med om... 

Blir fortsatt agilitypaus ett tag till dock, på lördag åker den här matten upp till Lappland <3

Skam över mig

Inte såhär fit nu precis :/ Hörru matte, varför drar du ner mig i tjockisträsket??

Det är så jag skäms ögonen ur mig vad jag har låtit Tetris säcka ihop nu sen Kakan kom :( Mina goda intentioner om att fortsätta gå mycket och långt med Tetris fallerade alldeles, speciellt efter det att Kakan blev stor nog att på egen tass följa med på våra mindre rundor. Det kan bara skyllas på en alldeles för bekväm matte. Även den klassiska fällan att döva det dåliga samvetet med extra gott har jag fallit i.
Allt detta blev extra tydligt då Tetris förra veckan fullkomligt exploderade in i skendräktighet. Mycket mat och lite motion är inte vad som rekommenderas efter löp... Hon har så mycket mjölk att det ibland är pölar efter henne på golvet, för att inte nämna hur mina byxor ser ut efter att hon har suttit i knät! Imorgon ska vi in till veterinären och förhoppningsvis få galastop utskrivet.

Hur mycket hon väger vågar jag inte gissa på, även det lär jag ju få svar på imorgon. Hon har såklart tappat en del muskler och som en följd av detta så har ryggen börjat kröka sig uppåt igen. Ja, Årets Hundägare lär jag ju inte bli i år heller.

Har i alla fall beslutat att inte köra någon agility på ett tag, inte innan vi har börjat hitta formen igen. Försöker undvika träning som innebär godis så mycket som möjligt, i princip blir det bara balansträning. Och så har jag dammat av klövjeväskan, så blir det lite mer jobb även på kortisrundorna.

Upplandsleden Marma-Älvkarleby

Provpackning av 8 kg corgivalp kvällen före

Inne i mig tror jag att det bor det en liten skränig friluftsmänniska som vill ut och gå mycket mycket mer. Gärna i ett par stadiga kängor. Hjärtat pickar lite lite snabbare vid ord som "tältplats" eller "trangiakök". Att vakna stel och frusen med minst en mil till närmaste toalett, kan det vara min melodi? Det lär jag ju inte få veta om jag inte provar, men vi mjukstartade igår med att åka en timme hemifrån och gå mjukisslingan Marma-Älvkarleby!

Bilen parkerade vi vid slutmålet, Laxön i Älvkarleby. Sen blev det buss till Skutskär och tåg ner till Marma. Resan tog allt som allt en halvtimme. Kakan tog det här med att resa publika transportmedel för första gången som ett proffs, en hjälpande hand upp för ett par branta trappsteg bara och sen var det bara att lägga sig mitt i gången som om hon aldrig hade gjort något annat <3 

Stackars Kheisie fick umgås med corgisarna hela dagen, foto käckt snott av Moa

Det var tydligt och bra skyltat från tågstation vart leden började någonstans. Först en bit längsmed Dalälven och sen in i den uppländska skogen förbi ett litet samhälle. Vi höll ett lugnt tempo med tanke på den yngsta deltagaren och efter ca 2 kilometer blev hon sonika nedpackad i ryggan för att spara lite på krafterna. Inte så värst populärt  och det förekom en del försök att sitta på mina axlar istället, tills vi kom på att Kakan har ett milt kontrollbehov och trivdes mycket bättre när jag gick först så att hon kunde ha koll på vad Moa, Kheisie och Tetris hade för sig ;)

Rätt ordning i ledet ^^ Återigen är fotot snott av Moa

Att bära 8 kg corgi är ganska tungt faktiskt, speciellt med tanke på hur pinsamt otränad jag är, så efter lite mer än 1 timme blev det vätske- och bananpaus och sen fick valpen varva mellan att vara lös och bli buren i famnen tills vi kom till våran rastplats i naturreservatet Gropholmarna. Tetris passade på att ta ett dopp, med ett par helt frivilliga simtag (!). Då vet man att hon verkligen vill svalka sig. Det var inte så varmt men ganska kvalmigt, då var det behändigt att Dalälven ibland var nära nog för att släcka törsten och doppa tassarna lite. Ofta var det dock brant ner.

"Vadå vila när vi har rast!?"

Efter äggmacka och nyponsoppa till alla blev det återigen ryggsäck för Kakan-Bråkmakarn', nu dock ganska spak, och efter ytterligare en timmes vandring med en för det mesta fin fin utsikt över älven kom vi fram till broarna över Laxön. Det var lite småtrötta hundar och mattar som slog sig ner vid turisthotellet och unnade sig glass och kaffe.

Det var en förhållandevis lätt och lagom vandring som ändå lämnade spår i form av ömma fötter och ryggar idag, men gav den mersmak? Jovisst! Tror dock vi fortsätter med just lätt och lagom tills fröken Kaka har kommit upp lite i åldern. I slutet av augusti/början på september ska jag (utan hundar :0) däremot åka upp och hälsa på min kära far i Lappland, då lär det bli lite fler chanser för min friluftsmänniska att hitta ut!

Ensamkaka!

Most graceful beast

Ett filmklipp publicerat av Josefine (@josvhee) Aug 2, 2015 kl. 8:28 PDT

Filmen är från idag då Kakan kände sig färdig gosad med och tog den långsamma och inte så graciösa vägen ner till det svala sköna golvet. Titta på den fluffiga rumpan! :0

I helgen har yngste-grävlingen fått prova på det ljuva livet som ensamhund, då Tetris som ju faktiskt är mitt i karriären tog chansen att haka på som kurshund på en instruktörsutbildning i nose-work. Helt utan sin matte. Ack ack. Men det är ju kul att någon av oss får prova på ;) Tydligen har hon skött sig grymt under helgen och inte lidit av någon större hemlängtan, dock är det en galet trött stor-corv jag har vid fötterna nu...

Kakan har hanterat "ensamheten" väl och spelat ut hela registret av gos och bus mot mig när hon inte haft Tetris att ta ut sina känsloyttringar på, och det har jag tyckt om väldigt mycket! Alla våra små träningspass har varit toklyckade, något som inte alltid är fallet vilket jag väl ska skriva några fler rader om, men det får bli vid ett annat tillfälle. Nu ska jag bara klura ut hur jag ska få Kakmonstret att välja mig lite mer utan att jag behöver skicka iväg Tetris 10 mil bort ;)