Upplandsleden Marma-Älvkarleby

Provpackning av 8 kg corgivalp kvällen före

Inne i mig tror jag att det bor det en liten skränig friluftsmänniska som vill ut och gå mycket mycket mer. Gärna i ett par stadiga kängor. Hjärtat pickar lite lite snabbare vid ord som "tältplats" eller "trangiakök". Att vakna stel och frusen med minst en mil till närmaste toalett, kan det vara min melodi? Det lär jag ju inte få veta om jag inte provar, men vi mjukstartade igår med att åka en timme hemifrån och gå mjukisslingan Marma-Älvkarleby!

Bilen parkerade vi vid slutmålet, Laxön i Älvkarleby. Sen blev det buss till Skutskär och tåg ner till Marma. Resan tog allt som allt en halvtimme. Kakan tog det här med att resa publika transportmedel för första gången som ett proffs, en hjälpande hand upp för ett par branta trappsteg bara och sen var det bara att lägga sig mitt i gången som om hon aldrig hade gjort något annat <3 

Stackars Kheisie fick umgås med corgisarna hela dagen, foto käckt snott av Moa

Det var tydligt och bra skyltat från tågstation vart leden började någonstans. Först en bit längsmed Dalälven och sen in i den uppländska skogen förbi ett litet samhälle. Vi höll ett lugnt tempo med tanke på den yngsta deltagaren och efter ca 2 kilometer blev hon sonika nedpackad i ryggan för att spara lite på krafterna. Inte så värst populärt  och det förekom en del försök att sitta på mina axlar istället, tills vi kom på att Kakan har ett milt kontrollbehov och trivdes mycket bättre när jag gick först så att hon kunde ha koll på vad Moa, Kheisie och Tetris hade för sig ;)

Rätt ordning i ledet ^^ Återigen är fotot snott av Moa

Att bära 8 kg corgi är ganska tungt faktiskt, speciellt med tanke på hur pinsamt otränad jag är, så efter lite mer än 1 timme blev det vätske- och bananpaus och sen fick valpen varva mellan att vara lös och bli buren i famnen tills vi kom till våran rastplats i naturreservatet Gropholmarna. Tetris passade på att ta ett dopp, med ett par helt frivilliga simtag (!). Då vet man att hon verkligen vill svalka sig. Det var inte så varmt men ganska kvalmigt, då var det behändigt att Dalälven ibland var nära nog för att släcka törsten och doppa tassarna lite. Ofta var det dock brant ner.

"Vadå vila när vi har rast!?"

Efter äggmacka och nyponsoppa till alla blev det återigen ryggsäck för Kakan-Bråkmakarn', nu dock ganska spak, och efter ytterligare en timmes vandring med en för det mesta fin fin utsikt över älven kom vi fram till broarna över Laxön. Det var lite småtrötta hundar och mattar som slog sig ner vid turisthotellet och unnade sig glass och kaffe.

Det var en förhållandevis lätt och lagom vandring som ändå lämnade spår i form av ömma fötter och ryggar idag, men gav den mersmak? Jovisst! Tror dock vi fortsätter med just lätt och lagom tills fröken Kaka har kommit upp lite i åldern. I slutet av augusti/början på september ska jag (utan hundar :0) däremot åka upp och hälsa på min kära far i Lappland, då lär det bli lite fler chanser för min friluftsmänniska att hitta ut!