Igår packade vi in Moa och Kheisie i passaten och for västerut till Dala-Floda, det var dags för grävlingen att debutera i agilityklass II! Det är så himla bra att vi får åka med våra bästa agilitykompisar och tävla igen, om inte annat för att man har någon att prata högt och oproffsigt med under banvandringen och som förstår meningen "att höfta ut mot slalom" (tror jag).
För att det hela skulle flyta på fick vi gå två banvandringar efter varandra och ha bägge i minne. Inte OK när man lider av alzheimers light. Såhär i efterhand kanske jag skulle ha bett om dispans? Hopplopp A gick åt skogen då jag glömde vart vi skulle efter slalom. Hopplopp B (sista loppet) gick åt skogen då jag överlycklig över att vi klarade den apsvåra svängen på hinder tre vänder mig om och inser att det inte alls var hinder tre jag tog, det var nummer fyra, Allting filmades såklart, inklusive mitt glada "jaa!" när jag trodde jag hade lyckats...gaah.
Agilitylopp A var såå himla fint, ända tills på slutklämmen då Tetris kom som en kanon ut ur en lång tunnel och ba "jaa vet vart jag ska!" sög iväg på hopphindret som låg rakt efter på linjen, synd bara att vi skulle ta slalomen till vänster ;)
Sen kom då vår time to shine, agility B! Äntligen satt nästan allt, fast jag glömde banan två gånger, Tetris tjuvstartade och ondskans agilityhinder gungan var med! Tiden räckte till en andraplats och därmed knep vi en pinne ♥ Fina fina Tetris, allt bara stämmer för oss på agilitybanan nu. Förutom att matte är dement då, men jaja...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar